Ingen kommer orka läsa det här, men det behövs ändå inte!

Okej då ska vi se 7 februari? Höm vad gjorde jag för exakt ett år sedan? Dvs, 7 februari 2009.
Jo jag låg på operationsbordet för typ tusende gången i mitt liv men denna gång var det inte bara en
undersökning eller en Cvk operation, nejnej nu skulle resten av min cirkus nio månader va ett helvete.
Jag trodde inte jag skulle palla med det alls, men jag lyckades, tro det eller ej.
Jag är fan STARK!
Dom som väl vet vad jag opererade kan inte på något sätt förstå eller sätta dig in i min sitts, nu ska jag
inte sitta här och beklaga mig eller vilja att ni ska tycka synd om mig.
Men när jag vaknade upp från denna operation 7/2-09 så ville jag helt enkelt bara dö!
Va fan hade jag för framtid tänkte jag då? Hata sig själv och hata sin kropp.. Då vill man bort.
Det tog 3 månader ungefär innan jag började umgås med vänner igen som jag gjort innan, det
tog mig tre månader att känna mig bekväm i mig själv. Jag var tvungen att skapa mina rutiner.
Samma visa varje dag.
Men jag klarade det!
Och nio månader efteråt låg jag under operationskniven igen och denna gång för en bra sak, mitt
liv skulle bli "som vanligt igen"
Nu behöver jag inte längre proppa i mig mediciner som gör att kroppen blir cp, jag behöver inte ha ett
blodvärde på 70 och jag klarar att gå,cykla och springa.
Jag hade min tid i livet då jag var blek som ett spöke, jag fick en annan människas blod inpumpat i mig.
Men nu är det dock 7 februari 2010, mitt liv är inte som det var för ett år sedan, nu är det någonting bra.
Jag har bra människor runt omkring mig och i Torsdags gjorde jag förhoppningsvis min sista operation i mitt liv.
Jag ska tänka framåt och leva livet, för livet det är HÄRLIGT!